Skip to main content
Skip to main navigation
Skip to footer
Hur man förälskar sig i patientjournalsystemet?

by Rick LeMoine
Published on December 17, 2018

Sharp Healthcare är San Diegos största vårdgivare med över 18 000 anställda och 2 000 vårdplatser. Sharp använder Cerners lösningar för labb, öppenvården, onkologi med mera.

Ända sedan jag började använda en stordator under mina tidiga studier på universitet för att skriva ut resultaten av mina genetiska experiment med bananflugor har jag flitigt använt elektroniska system. Jag har lämnat insekterna bakom mig men jag har fortsatt med systemen – i synnerhet studerat hur de kan göra skillnad för en hel sjukvårdsorganisation när rätt system är på plats.

Jag var med 1984 när Sharp skulle implementera sitt första elektroniska patientjournalsystem. Sedan dess har jag blivit något av en kännare vad gäller elektroniska system som stöd för vården. Jag blir upprörd när jag ser hur experter, ibland till och med mina medarbetare, skyller allt som är fel med vården i dag på journalsystemet, i synnerhet i relation till problem som utbrändhet hos läkare och ökat missnöje från vårdpersonalens sida. Jag tror att mycket av den frustration och illvilja som vårdpersonalen visar gentemot journalsystemet mer handlar om vad vi ber vårdpersonalen att göra med systemet snarare än maktfullkomlighet eller något inbyggt fel i dessa system riktat mot användarna.

Fördelar med journalsystemet

Det finns två stora fördelar med journalsystemet som man ofta glömmer bort när detta diskuteras. För det första: möjligheten att få åtkomst till patientjournalen när som helst, var som helst ifrån, och samtidigt som andra användare. Patientjournalen är dessutom fullproppad med såväl dokumentation som provsvar, röntgenbilder och avancerat beslutsstöd. För det andra: när vi använder journalsystemet är vi anslutna till ett nätverk som vanligtvis är uppkopplat till internet, världens största medicinska bibliotek. Vi tar båda dessa fördelar för givna.

Jag vill inte gå tillbaka till pappersjournalernas dagar, när man fick köa för att få ut en journal under morgonrusningen. Jag har inga ömma minnen vad gäller de otaliga gånger jag lämnade intensivvårdsavdelningen (IVA) för att leta upp en röntgenbild på radiologen, bara för att upptäcka att den hade hämtats till operationssalen, för att sedan upptäcka att kirurgen hade lämnat röntgenbilderna på sitt kontor.

Jag har just fyllt 71 och trots min ålder arbetar jag fortfarande i mitt IVA-team, även om jag nuförtiden har begränsat mig till 12-timmarsskift på helger och under natten. Jag arbetar på Sharp Memorial Hospital, ett sjukhus som erbjuder avancerad vård och där tempot är högt. Vi utför hjärt- och njurtransplantationer, och apparatur för assistans till vänster hjärtkammare. Vi är ett traumacenter. Vi är platsen för närmare 10 000 födslar om året, vilket är mer än något annat sjukhus i Kalifornien. Som lokalt sjukhus har vi inga akademiska kopplingar. Vi har inga AT- eller ST-läkare, inga praktikanter. På kvällen när jag gör mig redo för att gå till jobbet sätter jag fast min ID-bricka på bältet till höger och min personsökare till vänster och hänger stetoskopet runt halsen. När jag är klädd för att ta upp striden med sjukdomar och trauman känner jag mig lugn i förvissningen om att jag har världens mest pålitliga medarbetare, någon vars råd jag vet att jag alltid kan lita på: min vän journalsystemet. Jag varken kan eller vill arbeta utan denna oumbärliga samarbetspartner. Den enkla sanningen är denna: vårt journalsystem gör mig smartare och patienterna säkrare.

Möjligheter till förbättringar i dag och potentialen framöver

Vet ni hur många gånger jag har glömt bort att ordinera förebyggande åtgärder för djup ventrombos för patienter som skrivits in på en av våra IVA-avdelningar? Inte en enda gång sedan 2008.

Jag har inte glömt att ordinera förebyggande åtgärder för djup ventrombos (DVT) eftersom journalsystemet (och de processer som jag har hjälpt till att sätta ihop i journalsystemet) inte bara påminner mig om att ordinera detta utan även hjälper mig att bestämma vilken typ av förebyggande åtgärder jag ska ordinera, samt visar när det finns en kontraindikation. Vi glömmer ofta att några av de bästa beslutstödsunderlagen är ett resultat av välkonstruerade processer och vårduppsättningar. De är minnets bästa vän. Det ska inte ses som ett recept, utan mera som en checklista. Och om checklistor är något som varje pilot och all landningspersonal världen över tillämpar så är det ok för mig att använda det vid varje inskrivning.

Men varför klagar vårdpersonal på journalsystemet? Visst finns det problem. Datorsystemen är till sin natur lite nyckfulla men mycket av skulden för det ligger på oss själva och är ett resultat av anpassade implementeringar och en onödigt komplex infrastruktur. Det finns många anledningar till varför ett journalsystem går ner eller inte går att nå, men det finns en gemensam nämnare när det gäller användaren.

Den frustration som vårdpersonalen ofta ger uttryck för rörande journalsystem, alla typer av journalsystem, är i själva verket ett resultat av vad vi har bett vårdpersonalen göra med journalsystemet, inte själva systemet. Den perfekta stormen av läkarfrustration skapas när de ackumulerade problemen bildar en serie lågfronter för att tala väderspråk: Vi har haft Meaningful UseICD 10, läkemedelsavstämning, datorstödda ordinationssystem (CPOE) och naturligtvis, den fruktade förbättringen av vårddokumentationen, med dess oändliga frågor (CDI). Vem är det som hittar på något sådant?

Mycket av frustrationen hos vårdpersonalen beror på uppfattningen att de nya ansvarsuppgifterna som är en följd av journalsystemet involverar massor av aktiviteter som inte nödvändigtvis är något som ingår i utbildningen. Att be någon att göra något nytt och annorlunda, något som kanske kräver att man lär sig nya färdigheter, är i sig en utmaning, men om man blir tillsagd att göra detta utan tillräcklig förklaring om varför eller vilka fördelar det kommer att leda till, ja då blir det ännu svårare att ta. Och ja. Det är ofta så som vårdpersonalen upplever det på grund av implementeringen av obligatoriska användarsystem.

Däremot är det ingen tvekan om att journalsystem leder till ökad effektivitet hos vårdpersonalen. Här är några sätt som ledningen kan säkerställa att det valda journalsystemet blir en verklig medarbetare på sjukhuset:

  1. Var uppmärksam på infrastrukturen: stödet för journalsystemet
    Säkerställ att det finns tillräckligt många enheter för vårdpersonalen och lägg tid på att experimentera med och investera i modern teknik, som mobila enheter och program som stödjer mobil användning. Långsamma datorer och hjälpanordningar som är trasiga, bristfälliga eller inte går att hitta gör inte upplevelsen bättre precis.
  2. Var rationell vad gäller kliniska beslutsstöd
    Låt oss återinföra ”meningsfull” i meningsfullt användande (”Meaningful Use”). På Sharp använder vi Lights On Network® för att jämföra data från implementeringen och resultat. Det innebär att vi kan jämföra var vi står gentemot lokala och nationella hälso- och sjukvårdsorganisationer och se vad vi kan lära oss från de modeller som andra sjukhus använder.
  3. Var inte rädd för röst-till-data-system (”voice-to-data”)
    Många inom vårdpersonalen har redan investerat en hel del i röst-till-data-system för att skapa de journalanteckningar som krävs för att dokumentera vården. Det är dags att börja använda rösten för att navigera i och runt journalsystemet eftersom de flesta av oss talar snabbare än vi skriver.

Vårt journalsystem är lika mycket en medarbetare i vårdteamet som vårdpersonalen. Vi effektiviserar vården och – viktigast av allt – ökar patientsäkerheten genom att förbättra våra system och göra dem mer användarvänliga.

Cerners tjänster och teknik kan hjälpa er att nå era mål. Läs mer här.